Om

Jag heter Lena Brolin och driver en egen liten "tankesmedja" som jag kallar Kärnhuset. I den ryms alla mina intressen, och inom dess ramar kan jag använda mig av alla mina kvalitéer, kunskaper och förmågor.

2010 fick jag min diagnos: Bipolär sjukdom. Då var jag 40 år. Alla medlemmar i vår familj har diagnoser. Maken Robert: ADHD, dottern Alva: autism, sonen Alex: ADHD, autism och Tourettes. Vi har en hund också. En vacker golden-/flatcoated retrieverhanne. Han har troligtvis också någon typ av blanddiagnos. Eller också är det bara för att han är okastrerad…

- Jag är Vedic Art lärare, målar, har mindre utställningar och kreativitetskurser.
- Jag är utbildad zonterapeut och friskvårdsmassör vid Axelsons Gymnastiska Institut i Stockholm.
- Jag skriver mycket, både skönlitteratur, blogg och annat.
- Jag och maken Robert har ett förlag där vi publicerar våra egna böcker.
- Jag är föreläsare inom olika områden, bl.a. om hur det är att leva med diagnos.
- Jag är också överlevare, livsnjutare, kreatör, mångsysslare och medlem i det fantastiska kollektiv vi kallar Mänskligheten…

Den här bloggen kommer jag att tillägna alla oss och er som brottas med diagnoser, utanförskap, funktionshinder, överaktivitet, underaktivitet, psykiska sjukdomar, allmän skröplighet eller andra dylika avvikelser…
Oss alla med andra ord…

Kram på er alla unika varelser!

Senaste inlägg

Stålmannen

Hipp, hipp, hurraaa för dottern idaaa!  (^) @-}--<3  
17 år! =-O :-)  
Wow!

Det är svårt att köpa passande present åt en sjuttonårig dotter.
Varken hon eller vi har en aning om vad hon önskar sig.
Ändå är det ju roligt med några paket förstås...
Så det fick bli några småpresenter och pengar.
Samt den önskade räkbaguetten och chokladmuffinsen.
Ville absolut inte ha någon tårta!
 

Nä, det blir nog en rätt så vanlig dag ändå.
Precis så som hon vill ha det.

Och nu börjar skolan igen.
Helgerna är över, åter till vardagen.
Skönt faktiskt.
Nog vilat nu!
För mycket av den varan är inte bra det heller.
Skönast med balans i tillvaron, trots allt.

Just detta är en stor utmaning för mig.
Balansen.
Hur mycket klarar jag av?
Vilka uppgifter kan jag ta på mig?
När behöver jag vila?
Hela tiden behöver jag känna och tänka efter.
Vara steget före.
Inte så lätt alla gånger.

Men jag har lyckan att ha så fin hjälp runt omkring mig!
Stöttande människor och ett bra skyddsnät.
Vänner, läkare, samtalsterapeut, förstående lärare.
Och framför allt maken.
Han är min bästa vän och mitt största stöd.
Han känner mig utan och innan.
Vi kan prata om allt.
Icke alla förunnat, tyvärr.

Maken åker upp till Hälsingland imorron.
Kom lite snabbt på, eftersom vi fick reda på att hans pappa blivit sjuk och ligger på lasarettet.
Cancer i tjocktarmen.
Han är 95 år, så de kommer inte att riskera en operation.
Han har fått kateter och stomipåse, kan knappt gå men vill ändå hem så fort det bara går.
Till sin 90-åriga fru som till största delen är sängliggande därhemma.

Han är en riktig stålman, svärfar.
Har kommit igen otaliga gånger när alla runt omkring trott att det varit kört.
Har kol, haft stroke flera gånger, genomgått en svår operation när han fick brock i hjärnan, opererat höfterna med komplikationer...
Helt otroligt!
Han har fortfarande körkort och är helt klar i skallen.
När Robban ringde hem och sa att han skulle komma upp undrade svärfar från sjukhussängen om han skulle komma med bilen och hämta honom vid stationen.
Det säger allt...!

Barnen och jag åker snart upp också.
I slutet av januari.
Det blir tåg, som vanligt.
Kul att båda vill följa med, tycker jag.
Annars är det oftast bara en åt gången.
Hoppas bara allt går bra...
Men det ska det nog göra.
Huvudsaken vi planerar och förbereder resan så mycket det bara går.

Annars är det lugnt här hemma.
Ingen större turbulens.
Har inte målat så mycket, men här är i alla fall en ny tavla.
Rätt stor, 60 x 90 cm. akryl.

Go fortsättning på det nya året!
Sköt om er allihop!
Kraaaaam alla! <3 




Sista dan

Sista dagen på året!
Hoppas ni alla har haft en härlig jul!
Här har det varit lugnt.
Bara familjen som vanligt.
En julafton i traditionens tecken med mycket mat, paketöppning och Kalle Anka.
Sonen fick sin minikyl, över vilken han blev mäkta belåten.
Dottern fick en slant istället för kyl, och blev likaledes nöjd hon med.
Maken och jag fick också klappar må ni tro!
Bland annat en stor chokladask av våra vänner!
Min favorit Merci, till råga på allt!
DEN gick snabbt åt den...!
Tackar, tackar! <3 
Vad vore väl julen utan choklad...? :-P 

Dotterns fina pepparkakshus är numer ett minne blott.
Redan i förrgår raserades det av henne och brorsan.
Från att ha sett ut såhär:

Ser det nu ut såhär: 

Total demolering alltså.
De flesta godisarna är uppätna.
Förutom några torra geléhallon som ingen vill ha...
Nog dags att slänga resten nu...

Och mellandagarna då?
Jodå, helt ok de med!
Allt går i lugn och maklig takt.
Sena mornar, långa hundpromenader, mycket TV...
Igår eftermiddag var jag, maken och hunden ner till strandpromenaden.
Det var en hel del folk ute och gick.
Och inte undra på det.
Det var så härligt ute!
Klart och nästan vindstilla.
Många var vi som tog fram våra mobiler och fotade den vackra solnedgången. 

  

   

  

Och dagen innan var jag och Gandhi ute en riktigt lång sväng.
Då låg dimman över Varberg nästan hela dagen.
Sååå vackert det med!
Vi gick längs en stig där ett gammalt järnvägsspår tidigare legat.
Genade över en kohage först, och sen längs häst- och fårhagarna.
Överkurs för min del, som resten av dagen var helt utslagen av artrosen.
Men det var det ta mig sjutton värt! 

   

   

  

  

Nu är det väl dags att sätta igång med nyårsmaten...
En utmanande uppgift hemma hos oss eftersom alla har så olika kostvanor.
Men vi har MASSOR med mat i kyl och frys, så det ingen fara egentligen.

En annan utmaning har vi också ikväll...
Vår hund är skotträdd.
Han skäller och ylar varje gång han hör smällare och raketer utanför.
Det är himla jobbigt faktiskt.
Raketer smälls ju av under hela dagen.
Han vågar gå ut under förmiddagen när det är hyfsat lugnt, men under eftermiddag/kväll/natt sätter han inte en enda tass utanför ytterdörren.
Han håller sig helt enkelt till nästa dag.
Under tolvslaget tycker jag verkligt synd om honom.
Det är värsta tiden på hela året för honom.
Och det påverkar ju hela familjen förstås.
Framförallt dottern som har autism...
Hon blir mycket stressad av höga ljud.
Ska bli skönt imorron när det mesta är över.

Men i alla fall...!
Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Hoppas det överträffar det föregående, och att det fortsätter så alla år framöver!

Varma nyårskramar till er alla!

 <3 

Gissa julklappen

Imorron är det dags!
Äntligen ska sonen få veta vad som gömmer sig i det största paketet!
Kan det verkligen vara en minikyl?! 
Eller...?

Ja, imorron kulminerar hela julkalabaliken!
Klapparna ska öppnas, julmaten ätas, Kalle beses.
Granen ska gnistra, ögon ska tindra, allt ska njutas och vara underbart. 
Ingen press, ingen press...

  

Själv har jag köpt helt fel gravad lax...
Köpte sån där vacuumförpackad, och egentligen gillar jag inte den lika mycket som den man köper över disk.
Så varför köpte jag den då, kan man undra...
Svaret är:
1. Jag ville köpa maten lite innan, så att jag slapp de värsta köerna. Och då är den vacuumförpackade laxen bättre för den håller sig längre.
2. Jag hade glömt hur mycket sämre den smakar än den färska...

Detta med den gravade laxen är för mig något av en tradition.
När jag var liten brukade vi alltid fiska om somrarna.
Det blev framför allt sik, abborre och strömming som fastnade på näten.
Lax var inte så vanligt att få.
Men varje år lyckades vi ändå fånga några enstaka öringar.
Och den största av dem gravade min pappa alltid till jul.
Det var sååå gott tyckte jag!
Sen dess har jag nästan varje år haft gravad lax på julbordet.
Men aldrig så god som den vi hade när jag var liten.

Så nu är frågan:
Ska jag åka ner till ICA-Hajen och ställa mig i den förmodat lååååånga kön till fiskdisken för att köpa mig några hekto gravad lax till mig själv?
Det är nämligen bara jag i familjen som äter gravad lax.
Eller ska jag strunta i det?
Har inte bestämt mig riktigt ännu...

Annars är allt frid och fröjd hos familjen Brolin såhär dagen innan Jesus födelsedag.
Dottern sitter och ritar vid köksbordet.
Maken har nyss vaknat efter att ha jobbat natt, och sitter nu med "morron"kaffet vid datorn i sovrummet.
Och sonen...
Ja, sonen ja...
Han befinner sig på sitt rum tillsammans med en nystekt quornkorv i bröd...
 =-O 
De två har befunnit sig där en stund, och jag är MYCKET nyfiken på hur det går för dem båda...
Blir någon av dem uppäten?
Blir någon av dem illamående?
Jag sitter som på nålar i väntan på ett resultat!
Ojojoj så spännande!

Dottern och jag ska i alla fall knåpa ihop ett pepparkakshus i sinom tid idag.
Vi behöver inte baka det, eftersom det är ett, vad jag brukar kalla "IKEA-hus".
Ni förstår säkert vad jag menar...
Redan färdiga bitar som bara behöver monteras ihop.
Smidigt kan tyckas.
Men kan ibland vara hur krångligt som helst.
Precis som alla andra monterbara IKEA-artiklar.
Men det går säkert bra.

Fasen också!
Nu kom jag på en sak...
Jag lovade henne att köpa små chokladtomtar till pepparkakshuset!
Det har jag helt glömt bort!
Jahapp!
Det får bli ICA-Hajen ändå då...

Detta är sista blogginlägget före jul, som ni förstår.
Innan jag avslutar och börjar montera IKEA-huset vill jag bara visa en härlig bild på sonen och hans favoritperson i hela världen; hans resurslärare Jocke.
(Jag har fått lov av båda att lägga ut den.)
Eftersom Jocke, förutom sitt skägg, inte brukar odla annat hår på skallen, propsade sonen på att köpa en speciell julklapp till honom.
Så det fick han.
Gissa vad det var för något:

NU kom sonen ner från sitt rum.
Svaret på min fråga om hur quornkorven smakade blev:
"It was good! I want three more!" =-O :-D

Nu återstår bara att önska er en riktigt härlig, gnistrande och God Jul!
Maken hälsar detsamma också!

   

Kraaaam alla! <3 

Världens sötaste tomtenissa

Hemma igen!
Har haft ett par sköna dagar hos min syster i Stockholm och hennes familj.
Så mysigt att träffa dem igen!
Och lilla systerdottern!
En lycka att få krama om henne och snusa i hårfästet...
Hon är tre år nu.
Och snart får hon ett syskon, vars världsliga debut är beräknad i maj nån gång.
Ytterligare en lillkusin att sniffa på alltså.
<3 

Fredagen spenderade vi bara hemma hos dem, med varsin pizza och julmys.
Men allra först följde jag med syrran till förskolan (vilken smidigt nog ligger i grannhuset) för att hämta upp lillan.
Där satt hon vid dockskåpet, iklädd full tomtemundering, och lekte i godan ro tillsammans med två andra, normalklädda, barn.
Har aldrig sett en sötare liten tomtenissa i hela mitt liv! <3 

Vid halv niotiden checkade jag in på mitt hotell.
Somnade nog runt 12 efter en slö kväll med te, chokladcroissant och en påse ostbollar framför tv:n.
Visserligen hade jag sett "Guardians of the Galaxy" en gång förut, men det kändes ändå skönt att bara slötitta på den igen, eftersom den ändå gick på kanal 5.

Syrran kom och käkade hotellfrukost med mig.
Sen mötte vi upp den sötaste tomtenissan och hennes pappa i lokalen för julavslutning på kyrkans barntimmar, där det bjöds på lussefika och julfilm.
Läskiga "Skönheten och Odjuret - Den förtrollade julen" var dock ingen film för de två- till sjuåringar som var på plats, och arrangörerna fick på pälsen av flera föräldrar som hade suttit och försökt trösta sina skräckslagna barn under filmens gång.
Vår egen lilla tomtenissa satt och höll mig och sin mamma i ett stenhårt grepp i varsin hand, och fick min sjal att ha över ena ögat när det blev som läskigast.
Men gå därifrån ville hon INTE, trots den animerade skräckorgelns onda uppsyn och högljudda, fasansfulla skratt.
Modiga lilla hjärtegryn.
Tack och lov förbyttes hennes allvarliga min till det normala under tunnelbanefärden hem.

Efter god pastamiddag med kort efterföljande siesta åkte vi ner till stan innan mitt tåg skulle gå.
Vi gick en sväng på Sergel och vidare till Kungsträdgården.
Lillnissan somnade snabbt i vagnen.
Ett tunt lager pudersnö och massor av glittrande juldekorationer lyste upp i eftermiddagsmörkret.
I Kungsträdgården åktes det sedvanligt skridskor runt Karl XIII, och bredvid stod ett enormt, gnistrande ren-par av ljus.
Har aldrig varit där under jultid tidigare.
Mycket vackert! 

   

  

  

Och nu är jag hemma igen!
Nu blir det lugnt fram till jul.
Bara sista småsakerna ska göras.
Några julklappar ska lämnas, några avslutande möten och skoluppgifter.
Möjligen ett pepparkaksbak och lite tillverkning av julgodis.
Och så en sista storstädning.
SEN är det jul även hos Brolins!
 :-) 

Ha en fortsatt skön tredje advent!
Kraaaaam alla!

Rektorsutmaningen

Nu har jag sett Varbergs Lucia!
På Arena Varbergs "Julmarknad i Nöjesparken" i söndags.
Så fint det var!
Det är en speciell tradition, tycker jag.
Hur hon kommer med ljuset i den mörkaste tiden på året.
Vackert!

Eller "hon" förresten...
I år var det ju även en kille som ställde upp som valkandidat till Varbergs Lucia.
Till mångas jubel respektive förfäran.
Vilken debatt det blev om det!
Allt från:
- "Nu har det väl ändå gått för långt!"
- "FÅR en kille verkligen vara Lucia!?"
- "En skandal att bryta traditionen!"
Till:
- "Wow, vad bra!"
- "En seger för jämlikheten!"
- "Det var på tiden!"

Nu blev han ju inte vald till Lucia dock.
Han fick gå sist istället för först i tåget.
Men han verkade trivas ändå.
Log så fint där som tågets "sista vagn".
Och det tror jag det, som enda kille omgiven av alla vackra tjejer.  :-) 

 

 

Det var en fin julmarknad över huvud taget där i nöjesparken.
Många knallar, vackra dekorationer, eldar som lyste upp lite här och var.
Goa Måns och Ludde från föreningen Gröna Lådan var där också.
De sålde julskivor med egna jullåten till förmån för Musikhjälpen.
Hela deras kreativa familj har, på olika sätt, varit med i produktionen av julskivorna.
Allt har de gjort själva.
Sång och musik, inspelning i hemmastudion, tillverkning av omslag...
Fantastiskt!
Kolla så fint!

   

  

Vill dela med mig av ett annat glädjeämne också...
Nämligen att båda barnen trivs så himla bra i respektive skola!
Dessa underbara lärare, specialpedagoger och rektorer alltså!     
Wow! <3 <3 <3

Lyssna bara på detta...
Sonen går på flexenheten på Håstensskolan och har världens bästa resurslärare!
Nu har de två, samt en annan elev på flexen och hans resurs, utmanat skolans två rektorer i dodgeball.
Och båda rektorerna ställer upp!
Helt underbart!
Så nästa vecka blir det match!
Sonen är jättetaggad!
Snacka om engagerad personal!

Och så dottern...
I torsdags bjöd hon sin flexenhet på PS gymnasiet på lussebullar.
Då hämtade personalen genast saft från köket, tände ljus och gjorde klassrummet mysigt.
Sen fikade de en lång stund tillsammans allihop.
Dottern var jätteglad när hon kom hem!
"De var sååååå tacksamma!" sa hon med ett stort leende!
Det betydde så mycket för henne att få dela med sig av något och få känna sig uppskattad för det.
Såna saker kan vara jätteviktiga.
Speciellt för barn som annars inte ingår i så många sammanhang, och som inte har några sociala kontakter annat än i skolan.
Och det vet och bejakar dessa underbara pedagoger där på hennes "flexenhet".
Det betyder så mycket för oss, hela familjen!

@-}--  @-}--  @-}--  @-}-- 

Själv har jag haft det lite knivigare några dagar.
Har varit 25% friskskriven nu nån vecka och inte hanterat det särskilt väl.
Så fort minsta lilla krav har ställts på mig har det känts övermäktigt.
Även om det oftast har varit jag själv som har ställt dem.
Men idag skypade jag med min lärare på Bild&Konst, och efter det kändes allt lättare igen.
Hon lyssnade, förstod och anpassade.
Såpass att jag återfick förhoppningen om att kunna avsluta kursen till våren, och inte behöva hoppa av såhär mitt i.
Är så glad att ha henne som lärare!
Hon är en klippa!

Så!
Det var allt för denna gång!
Ha nu en riktigt fin Lucia!
Kraaaaam alla!
 

Maken och jag!  <3  <3 

Äldre inlägg