Om

Jag heter Lena Brolin och driver en egen liten "tankesmedja" som jag kallar Kärnhuset. I den ryms alla mina intressen, och inom dess ramar kan jag använda mig av alla mina kvalitéer, kunskaper och förmågor.

2010 fick jag min diagnos: Bipolär sjukdom. Då var jag 40 år. Alla medlemmar i vår familj har diagnoser. Maken Robert: ADHD, dottern Alva: autism, sonen Alex: ADHD, autism och Tourettes. Vi har en hund också. En vacker golden-/flatcoated retrieverhanne. Han har troligtvis också någon typ av blanddiagnos. Eller också är det bara för att han är okastrerad…

- Jag är Vedic Art lärare, målar, har mindre utställningar och kreativitetskurser.
- Jag är utbildad zonterapeut och friskvårdsmassör vid Axelsons Gymnastiska Institut i Stockholm.
- Jag skriver mycket, både skönlitteratur, blogg och annat.
- Jag och maken Robert har ett förlag där vi publicerar våra egna böcker.
- Jag är föreläsare inom olika områden, bl.a. om hur det är att leva med diagnos.
- Jag är också överlevare, livsnjutare, kreatör, mångsysslare och medlem i det fantastiska kollektiv vi kallar Mänskligheten…

Den här bloggen kommer jag att tillägna alla oss och er som brottas med diagnoser, utanförskap, funktionshinder, överaktivitet, underaktivitet, psykiska sjukdomar, allmän skröplighet eller andra dylika avvikelser…
Oss alla med andra ord…

Kram på er alla unika varelser!

Tittut sa solen!

Vi har köpt ett kylskåp till sonen i julklapp.
Ja, du läste rätt: ett kylskåp! 
Ett litet, svart.

Det var det enda han önskade sig, sa han.
Att ha ett eget kylskåp att förvara dricka och snacks i.
Så vi åkte till El Giganten och kollade.
Där fanns ett som vi tyckte passade.
Det lilla svarta, som sagt var.
Så vi slog till!

Vi har inte hämtat det ännu dock.
Måste vänta tills sonen är i skolan så vi kan bära upp det på vinden och gömma det utan att han märker det.
Där hittar han det aldrig, så mycket bråte som ligger där och skräpar.
Bara att slänga en hög gamla kläder över det, så syns det inte alls.

Hur slår man in ett kylskåp, förresten?
Kommer det i en stor kartong, eller?
I så fall kan man ju bara vira in det i julpapper på plats "under" granen.
Och en stor lapp med ett julrim.
"Pappa är ingen snåljåp, här får du ett kylskåp!"
Fast i så fall spelar det ju ingen roll om det är inslaget eller inte, för då vet han ju redan vad det är.
Men i och för sig är det väl inte så himla svårt att lista ut även utan rim...

Vi har förstås inte råd att köpa ett helt kylskåp till sonen i julklapp.
Därför är det bra att både far- och morföräldrar brukar skicka julklappspengar till barnen.
Då kan de få stå för kylskåpet, och vi för några småklappar där utöver.
Blir ju perfekt! ;-) 

Så, julförberedelserna hos Brolins är som höres redan i full gång!
Julstjärnan sitter i hallfönstret sedan över en vecka tillbaks.
Och flera klappar är redan inköpta.
Tankar på vilket julgodis vi skall baka har stötts och blötts.
Likaså vilken julmat vi ska ha.
Det är mest sonen som har börjat planera.
Han vill ha kexchoklad med jordnötssmörsfyllning och kokostoppar av vit choklad och kokosflingor.
Dessutom önskar han käka kalkon på julafton.
Vi har haft det ett par gånger tidigare, och jag och sonen gillar det.
De andra not so much...
Dottern är ju i det närmaste vegetarian.
Och maken vill helst ha skinka.
Tja, vi får väl köra sten-sax-påse om det...

Nähä, nog med julsnack!
Det är ju bara mitten av november.
Och igår kikade solen fram för första gången på mycket länge.
Så skönt!
Gårdagens första prommis med hunden var en ren njutning!
Sådär härligt morgonkylig med gräset fullt av gnistrande daggdroppar.
Så som det bara kan vara en solig senhöstmorgon.

  

  

Och lite senare på eftermiddan tog vi en sväng på koloniområdet.
Även det vackert såhär på hösten, fastän träden har kalnat.
Så många blommor står dock fortfarande och lyser upp!
I mitten av november...

   

  

  

Och i torsdags besökte jag och maken två bra utställningar i stan.
Första var vi till Hamnmagasinet och kikade på KKV Varbergs samlingsutställning.
En rolig sån, med temat "Återbruk".
Kolla bara in väninnan Anja Frejslers "Molnfyllda Apelsiner"!  :-D  (y) 
Och andra både komiska, tänkvärda, vackra och fantasirika alster.
Utställningen håller på till och med 25/11 och är väl värd ett besök!
 

   

  

Sen åkte vi till Folkets Hus och tittade på en utställning av två kvinnliga konstnärer.
Kätie Nilsson, grafik, och Monica Hagebrand, måleri.
Det var tavlor i både olja, oljetempera, akvarell och etsningar.
Också den utställningen är verkligen värd att se!
Tyvärr har jag inga bilder på etsningarna, men här är i alla fall ett par exempel på Monicas vackra, inspirerande oljemålningar:

   

I entré till Folkets Hus finns ett stort akvarium med en massa olika fiskar.
Stod där en lång stund och bara tittade in i den lilla, kubistiska undervattensvärlden.
Som i ett eget litet parallellt universum simmar de där i sin viktlöshet.
Har både insikt och utsikt.
De funderar kanske på vad det är för jättefigurer som rör sig där utanför?
Och varför de inte kan ta sig ut ur sin lilla glaslåda?
Ungefär som vi människor kan fundera ibland...
Nä, det är väl knappast troligt...
Men vackert att se på är det i alla fall.
Som ett tredimensionellt konstverk med reflexer och speglingar.
En levande utställning i miniformat.
 

  

Och min egen utställning på LeJuice plockas ner på måndag kl. 15.
Så den hinner fortfarande ses om man skyndar sig.
En dag till åtminstone.
Sen kommer en annan konstnär att ha sina tavlor på väggarna där.
Ska bli spännande att se vem det är och vilken slags konst det blir!
Ska se till att åka dit och kolla.
Och käka en mumsig vegetarisk lunch samtidigt.
 :-P 

Önskar avslutningsvis en fortsatt skön helg!
Kraaaaam alla!

"Var inte rädd för mörkret..."

Long time no write.
Igen.
Eller som maken uttryckte det i en dikt för en livstid sen:
"Bra gjort.
Inget skrivet.
Inga krusiduller under hatten..."
Eller nåt sånt...

Trött, trött, trött nu.
Missmodig.
Tappar självförtroendet när jag mår så här.
Tror inte jag kan nånting.
Inte sköta hemmet, ta hand om barnen, vara en bra fru.
Inte måla eller skriva.
Klarar inte av skola, jobb eller relationer.
Jag behöver genomgripande, professionell hjälp ju!

Och så skriver jag allt detta på bloggen.
Fläker ut mig bara!
Vem fan gör så!?
Det ska till en bipolär halvidiot för det!
Inte har jag vett att skämmas över det heller.
Men det ser jag i.o.f.s. som en fördel.
För det mesta i alla fall.

Fick en tid hos min samtalsterapeut på VPM i alla fall.
Men inte förrän om två veckor.
Sen läkaren en vecka därpå.
Så den professionella hjälpen finns ju där.

Min för länge sen bortgångne morfar brukade säga:
"Sic Transit Gloria Mundi.
Upp som en sol och ner som en pannkaka."
Det är jag i ett nötskal det.
Tror jag var sjutton år eller så när han gick bort.
Och mormor någon månad därpå.
Då hade det redan dragit igång för min del.
Sjukdomssymptomen hade börjat.
Men det såg aldrig han.

I alla fall blev min "icke-vernissage" på LeJuice förra veckan lyckad.
Tycker jag åtminstone.
Fick hjälp av en väninna med att hänga tavlorna dagen innan.
Och av personal på LeJuice.
Annars hade det aldrig gått.
Sen behövde jag bara finnas på plats dagen efter, på "icke-vernissagen".
Under två timmar på torsdagen.
Maken var med han också.
Skönt att ha honom där, som en extraresurs liksom.
En pelare att luta sig emot om det skulle bli för mycket.

Det kom en del folk i alla fall.
Mina fina, fina vänner bland annat.
Är så glad att jag har dem!
De hjälper mig, stöttar, peppar och hejar på.
De är helt underbara!
<3  <3  <3 

Vi blev kvar efter stängningsdags till och med.
Jag hade kunnat sitta där hela kvällen med dem.
Det var så mysigt!
Och god fika!
Kan verkligen rekommendera LeJuice!
(Och det är INTE för att jag har mina tavlor där!)
Speciellt deras luncher!
Har aldrig ätit så god vegetarisk mat nån gång!
Halloumibiffarna är gourméiska mästerverk!
 :-P 

Mina tavlor hänger där till den 17:e november nån gång.
Ca. två veckor till alltså.
Fick plats med hela 23 stycken!
 =-O :-)  

Min bok "Den andra polen" finns också där till försäljning.
Just saying...
 ;-) 

Nu mår jag bättre plötsligt!
Fick ur mig både lite "mörker" och lite "ljus".
En viss balans återställd.
Skönt att skriva av sig!
De blir så tydliga ibland de där motpolerna.
Och att de är beroende av varandra.
Eller som Karin Boye en gång skrev:
"Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär."
Klokt och vackert.
Men det hindrade inte att hon tog livet av sig vid 41 års ålder...

Med denna makabra avslutning, samt några bilder från min "icke-vernissage" och mina kära vänner, önskar jag en fortsatt fin dag!
Kraaaaam alla!
 

  

 

  

Full kareta

Herregud!
Jag bara målar och målar och målar!
Har inte varit så produktiv på över 20 år!
Det är jätteroligt, men det har också sina baksidor...
Har haft svårt att sova.
Får idéer hela tiden.
Är rastlös och har svårt att koppla ifrån "skarpt läge".
Ibland är jag rädd att manin ska ta överhanden.
Därför behöver jag göra annat mellan varven.
Skriva ett blogginlägg till exempel...  :-) 
Ta hundpromenader.
Åka och handla.
Gå på en utställning och fika på mysiga caféet Kassett med en kompis. <3  

Har ofta svårt att bryta upp och komma iväg.
Måste nästan stålsätta mig ibland för att inte sitta i ateljén hela dagen.
(Om man nu kan kalla det lilla utrymmet ovanför trappen för ateljé...?)
Det är dock himla kul när man har sådant flyt i skapandet!
Tur jag har maken som är uppmärksam och påminner mig om att ta det lugnt när jag blir för ivrig...

Här är några av de senaste bilderna.
Kraaaam alla!

 

 

 

Crash Boom Bang

Då hände det igen då...
Crash, boom, bang...
Mental och känslomässig meltdown.
Sjukskriven till och med sista november.
Sen får vi se...

Har varit hemma i en och en halv vecka nu.
Klarat varken jobb eller studier.
Inte heller att måla eller skriva..
Därav inget blogginlägg på ett tag...

Men så igår kom plötsligt kreativiteten tillbaka.
Tre tavlor blev klara och inramade på samma dag! =-O 
Och nu sitter jag här och skriver i bloggen!
Allt på en gång!

Nån vecka innan The Big Crash Boom Bang blev jag kontaktad av Hanna på Le Juice här i Varberg.
Hon erbjöd mig att hänga mina tavlor där.
Och ha vernissage, om jag ville det.
Jag nappade förstås!

Hanna berättade att hon hade en vision om att bjuda in lokala konstnärer för att ställa ut deras verk i caféet.
En fin tanke!
Och hon hade sett mina nya tavlor på Instagram @brolinlena, och tyckte de var fina.
Så jag skulle bli den första att få den äran.
Och det tackar jag ödmjukast för!
 @-}-- 

Jag hade själv aldrig varit på Le Juice, så jag åkte dit o kollade med en väninna.
När jag såg de mörka, bruna väggarna i caféet ryggade jag nästan tillbaka.
"Hur ska detta gå?" var min första tanke.
Men senare när jag testade mina tavlor med vita passepartouter och smala guldramar mot de mörka väggarna såg det bättre ut än förväntat.
Så jag kör!
 :-D 

Ett tag, precis runt the Big Bang, tvivlade jag dock starkt på att jag skulle orka med hela projektet.
Men nu, när jag har vilat ett tag, känns det mest roligt.
Det blir dock för mycket att ha en traditionell vernissage.
Men tänkte att jag kan ju ha en Otraditionell dito...!
 :-) 

Kommer således att finnas på plats på Le Juice, Kyrkogatan 5 i Varberg, torsdagen den 25:e oktober, mellan kl. 16 och 18.
Då är alla välkomna dit!
Kom och kolla på tavlorna, häng en stund och växla några ord!
Det blir inget öppningstal och ingen skumpa, men köp gärna en fika i caféet när ni ändå är där!
Vore himla trevligt att ses!

Här de tre senaste tavlorna som blev klara igår.
De blir troligen med på utställningen också.
Dessutom rabatterat pris på min bok "Den andra polen" under de tre veckor tavlorna hänger i caféet!
120 kr/st.
Kanoooon! :-D 

Kraaaaam alla! 

Akryl A4. 30x40 cm med passepartout.

 

Akryl 30x40 cm. 40x50 cm med passepartout.

 

Akryl 30x40 cm. 40x50 cm med passepartout.

Alldeles för mycket matprat

Lördag!
Vad skönt!
Känns som om detta har varit den första riktiga höstveckan.
Med den första riktiga höststormen.
Knut hette han visst detta år.
Eller var det Knud...?

Igår var det således fredag.
Då smällde jag i TV-soffan i mig tio dubbla havrekakor med choklad och två KitKat av den större modellen under en och samma timme.
En hel burk Pringles slank plötsligt ner också.  =-O 
Allt på bästa sändningstid.
Hoppla!

Vete sjutton vad detta akuta sug kom ifrån.
Jag som så sällan äter sånt annars.
Det kändes som om ett sedan urminnes tider förträngt begär bara vällde upp till ytan och krävde min uppmärksamhet och mitt ömma omhändertagande.
Och som jag tog hand om det!
Jag formligen marinerade mig i sötningsmedel, skummjölkspulver, sojalecitin, kakaosmör, palmolja, emulgeringsmedel, stärkelse och E 471...

Allt eftersom jag proppade ansiktet fullt kände jag hur dess hy fetnade och påbörjade produktionen av finnar vilka när som helst var beredda att tränga sig ut ur mina porer.
Det var så pass påtagligt att jag efter halva chipsburken, mitt i Skavlan, var tvungen att kliva upp ur soffan och tvätta det med tvål.
Då kände jag lättad hur kvisslorna sakta drog sig tillbaka in i underhudsfettet och upplöstes däri.
Puh!

Nä, nu märker jag hur jag svävar ut.
Jag vill verkligen inte bidra till den mat- och livsstilshysteri vi blir överösta med varje dag från TV, kvälls- och veckotidningar samt diverse andra sociala medier.
Men nu är ju denna goda, moraliska föresats redan försent påtänkt... :-! 
Faktum är att jag inte alls bangar för en påse chips, en chokladbit eller en bakelse emellanåt.
Eller en pizza, för den delen.
Denna gång blev det bara lite för mycket på för kort tid.

Oj, vad mycket matprat det blev nu då...
Kommer plötsligt att tänka på min morfar.
Han hade sina egna små talesätt han.
Bland annat när han skulle äta sa han alltid:
"Nu blir det mat och potatis!"
Och när vi spelade kort (jämt poker) och han lade ett ess...
Då smällde han det i bordet med orden:
"Ett, stackars ett".
Eller när man frågade honom hur det var:
"Sic Transit Gloria Mundi, upp som en sol och ner som en pannkaka".
När det blev tal om hur stora vi barnbarn hade blivit upplyste han oss alltid att han själv numer bara "växte neråt som en ko-rumpa".
 :-D 

Nähä, nu är det hög tid att avsluta detta inlägg märker jag...
Några bilder till sist, som brukligt.
Från senaste skoluppgiften.
Två tappningar av trädet utanför vår balkong.
Båda A4, akvarell.
Kram alla! 

Äldre inlägg